Jajemen, pannkakor it is. När jag inte trodde de skulle kunna bli plattare var det just vad de blev. Till slut vågade jag inte kika mer i fall de skulle spricka. Men, och det är ett stort men, det gjorde inte alls ont. Detta är nog den undersökningen jag gjort som gjort minst ont av alla. Ett cellprov är fan men ondare.
I dag har jag inte alls mycket mer att komma med. Sigge får stå för resten av inlägget. Han glimtade till i går och lekte fotomodell för hela slanten. Det var som att han gjorde till sig just för att jag fotade.
Hoppas ni får en mysig kväll. Här är maken redo att bege sig på jobbresa så snart Teo hamnat i bingen...
