Ja jösses vilken fart det tog med att få ut julen. Först fick vi besök av den mest bedårande valp jag mött på länge. Så himla glad och tokig i barnen. Sen när valpen åkte blev allt ledsamt. När julgranen åkte i källaren pallade inte Teo mer. Han blev så ledsen över att julen var slut, så han grät som det barn han är högt och länge.. Inget vi sa tröstade något alls, till slut pallade inte mina öron mer så det blev muta i form av choklad. Otroligt vilken effekt den där chokladen har. Allt annat jul åkte ut utan större problem.
Sen var det dags för att ge våra vandrande pinnar mat, bara för att upptäcka att en av de vuxna pinnarna var död. Så var det dags för en ny omgång tårar. När det till slut lugnade ner sig blev det bestämd att den skulle få begravning i toaletten. Ingen var sugen på att gräva ner den i trädgården då det har spöregnet i princip hela dagen. Så in the toa it went..
Sen till vad som gör mig orolig. Maken har inte sagt ett pip före han kläckte ur sig i går att han under en vecka känt sig yr och fått sämre syn (ser suddigt) på nära håll, samt att han är kall på händer och fötter. I vanlig fall är han alltid varm. Han säger att yrseln är som koffeinchock, men iom att jag dricker de mängder kaffe jag gör så får jag aldrig det. I alla fall tvingade jag honom att ringa sjukvårdsupplysningen. Summan av det långa telefonsamtalet är att han ska till synakuten i Uddevalla i morgon kl 10:00. De trodde inte det var lågt blodtryck eller så, så synen alltså. Jag ska erkänna att jag är allt lite orolig..
Nu blir det kvällen med film och soffhäng. Efter denna dagen behövs det lite lugn och ro..