I dag behövdes en dos ytlig lycka i mitt liv, verkligen. Det är sällan jag blir så där låg på riktigt, men i dag är en sådan dag där motbacken bara fortsätter uppåt, och inte verkar ta slut. Det är inget allvarligt så, en blandat kompott av att trampa i kvicksand både här och där. Jag fiskar inte sympatier alls, det känns bara himla bra att skriva av mig. Med Max går det heller inte uppåt, jag tycker det antingen blir värre eller åtminstone står på samma ställe. Ingen som har barn som inte har det bra kan må bra själv, och om någon skulle fixa det undrar jag hur i helsike de lyckas?
Som förälder är detta något av det värsta som kan handa, förutom hemskare dödliga sjukdomar så klart. Jag har jobbat som frisör under många år, och jag kan det där med att ta på mig leendet. Under leendet döljer det sig mycket tankar, funderingar och tårar. Jag får ofta frågan på jobbet om hur jag kan gå runt och se så där glad ut jämt. Det kan även störa vissa har jag lärt mig. Under hösten och tills nu har jag ändrat mig. Det heter att privatlivet ska lämnas hemma, men det finns inte en chans om att detta inte påverkar mig alla timmar i dygnet. Leendet känns lite stramare, det känns lite tyngre att ta fram det, och det håller tyvärr inte alltid i åtta timmar varje dag.
Därav rubriken att jag behöver mer ytlig lycka i mitt liv. Jag har hittat den i dag i form av en peeling, och barnen så klart. Nu ska ni inte fundera på vad det är jag lider av, men jag behöver detta och jag behöver skriva om det. I dag var Daily Microfoliant från Dermalogica precis vad jag behövde i denna ytliga form, och den förtjänar helt klart ett eget inlägg då den var bättre än jag trodde den skulle vara.
Jag lovar, detta hjälper. Jag har svårt att förstå dessa bloggar som bara består av lycka och råååsa fluff. Det känns inte helt ärligt? Ärlighet är vad jag uppskattar mest av allt. Jag kan inte fatta att det inte skulle finnas motgångar i allas liv? Det som inte dödar, det härdar och jag tror banne mig att det stämmer, vad tror ni?