Ja det är inte bara att platta och plåta tutterna vi tjejer ska genom. Det ska även göras gyn undersökningar för att kolla tillståndet och eventuella cellförändringar i underredet. Missförstå mig rätt, jag tycker verkligen det är bra att det kollas och är tacksam för att det erbjuds, jag tycker däremot inte om själva undersökningen, därav min ironi i inlägget.
Vanligen blir man kallad var 3:e år (jag vet inte om det är så i alla landsting dock) för att göra cellprov, men vissa av oss får äran av att kolla upp det lite mer frekvent. I 2003 var det ett och ett halvt år sedan mitt sista cellprov i Norge och jag fick brev om att jag hade positivt resultat på mitt cellprov i Sverige. Jag blev kallad till gynekolog på Näl som typ skakade på huvudet och sa att hon kunde tydligt se mina cellförändringar så det var bara att gå i luckan för att få tid för operation. Snacka om en liten chock, mest för att jag hade hört om andra som hade cellförändringar, men som inte hade så bråttom till operation.
Nog om det, jag går i alla fall och håller koll lite oftare än alla andra. När jag var gravid blev det kollat hur många gånger som helst just för att jag hade svårt att behålla barnen i magen och hade regelbundna sammandragningar stort sett från vecka 16 med båda barnen. Livmodertappen utplånades nästan och jag började öppnade mig långt i förtid. Sängläge var lösningen, men också en helsikes många kollar i underredet. Då var det liksom helt ok att ligga där i den otrevliga gynstolen..
Nu tycker jag inte alls om det. Jag hatar när jag står och tar av mig kläderna och varje gång funderar på om jag ska behålla strumporna på. Tänk om det finns sockludd mellan tårna som Teo kallar det. Känner jag min mindre naken? Med eller utan, det är alltid frågan även om jag vet att jag inte kommer att ta av strumporna. Så tjejer, hur gör ni? Med eller utan strumpor när ni hoppar upp i stolen?