Måndag igen, trött i trynet efter en helg med sovmorgon både lördag och söndag. Varför blir det så himla svårt att ställa om?
Ni som hängt här ett tag vet att jag hade min värsta åldersnöja mellan 39 och 40 års ålder. Jag fattar inte varför det var så illa, men jag lovar och kan trösta andra som krisar, att det händer inget. Rumpan hasar inte ner bakom knäna, håret blir inte tunnare, bara lite gråare och ansiktet viker sig inte ihop. Nu känns det bra att kalla sig 40+.
Dags att ta sig till jobbet, inte i stassen på bilden dock men det var den första bilden jag hittade. Att få till ett blogginlägg utan bilder får jag inte till.
Ha en fin måndag där ute!