Tisdag och mörkt ute igen. Jag kunde faktisk ha vant mig med den ljusa morgonen vi hade i går. Det känns lite motigt just nu, eller det känns mer som att vi åker berg och dalbana. Upp och ner, men snart förhoppningsvis mest upp. En gammal kollega sa alltid att livet går i klumpar, och när jag var 19 förstod jag inte helt vad hon menade. Tur man blir lite klokare med åren, för nu förstår jag precis hur hon tänkte.
Bild: http://stopsellingvanillaicecream.com/dont-ride-alone-on-the-roller-coaster-of-life/
Det är minsann tur att man inte åker ensam, och ni får visst hänga med:)