I går kväll läste jag Lingons inlägg om att känna sig ful och okvinnlig. Jag kommenterade i vanlig ordning, men kunde inte helt släppa inlägget i alla fall.
Så vad är skönhet, kvinnligt och snyggt? Är det ett snyggt yttre, ett fint inre eller är det en kombination av dessa?
Jag kan självklart inte svara för någon annan än mig själv, och för mig är det nog mest en balans mellan inre och yttre faktorer. Dock vet jag att jag kan känna mig ganska okvinnlig, plufsig och allmänt risig men efter en timme i badrummet kan den yttre förvandlingen få mig att må bättre i alla fall.
Sen kan jag ha dagar då jag tycker jag ser ganska bra ut, men likväl ha ett inre uppror i kroppen och inte känna mig helt på topp. Ett exempel är att jag kan känna mig som världens sämsta mamma, men då ser jag åtminstone till att jag är världens sämsta snygga mamma. Förstår ni vad jag menar? Så för mig går det åt alla håll. Jag är nog ganska ytlig, för vissa dagar kan ett nytt nagellack ändra humöret till det bättre. Jag tror vi behöver känna att båda delarna är i harmoni största delen av tiden, sen får det spreta hur mycket det bara vill i kortare perioder. En sak är säkert, tar man hand om kroppen så kommer det att återspeglas på utsidan.
Har du tänkt över detta någon gång? Vad är skönhet för dig?
Om det nu är Johnny som sagt detta är jag nog ennu mer kär i honom än tidigare:)