Tack snälla allihopa för fina omtänksamma kommentarer. Jag uppskattar det verkligen. Som jag varit öppen med så har jag alltså mött den kända väggen en gång tidigare. Att möta den igen är absolut inte aktuellt, så jag har verkligen lärt mig vad jag har för kapacitet och när jag behöver säga till att det är nog. Ibland kan det kännas som att det blir för mycket, men det är då jag är som bäst på att klura ut hur jag ska komma mig igenom utan att ens komma i närheten av väggen.
Vad jag kommer ihåg av mitt möte med väggen är att jag i flera år inte mådde riktigt bra. På den tiden tyckte jag inte alls det var konstigt att gå till fysioterapeut, kiropraktor, kinesologi, massage och en massor av andra grejer för att överhuvudtaget komma mig genom en arbetsvecka. Att gå med huvudvärk 24/7 i över ett halvår var då normalt. Att springa från kunderna och ut på bakrummet för att sitta med huvudet mellan benen för att inte svimma var en del av vardagen. Att sova hela helgerna var ett måste för att ta igen mig. Den morgonen jag bokstavligen mötte kaklet, var det just vad jag gjorde. Jag vaknade på badrumsgolvet som tur är utan att ha slagit mig något större, och 20 minuter av mitt liv var borta. Det var först nu jag vaknade trots min läkares varningar om att tänka om, hitta något annat mindre fysisk arbete och gå med på sjukskrivning lät vettigt, men det var lite väl sent. Jag fick självklart komma in till läkaren samma dag och fick åka till sjukhuset för CT. För att inte svamla för mycket och gör en lång historia kort, så blev det 1 års sjukskrivning, sen två år på skola för att omskoleras.
Bilderna är dagsfärska, och som ni förhoppningsvis ser är jag ganska så levande och välmående:) Jag tror jag lärt av tidigare misstag, och har en lösning eller hittar en lösning på det mesta. Ha nu en underbar kväll!
